Nedskräpning

Nedskräpningen av haven och vattendragen är ett globalt problem. Årligen hamnar 6,4–8 miljoner ton avfall i världens hav, och största delen av detta är plast. På de stora världshaven driver jättelika avfallsöar omkring och skräp har hittats till och med på de mest avlägsna och obebodda öar. Också mer närbelägna områden som Östersjön och de finska insjöområdena lider av nedskräpningen.

Avsnittets innehåll

Konsekvenser av nedskräpningen

Nedskräpningen i Östersjön

Nedskräpningen av insjöar och åar

Människornas aktiviteter och konsumtionsval återspeglas i det skräp som hittas i vattendragen. Skräpet har många olika källor och det färdas längs olika rutter och tar sig mycket långt från de platser där det uppkommit. Uppskattningsvis 80 % av skräpet kommer från källor på land och 20 % från havet.

Nedskräpningen skiljer sig från andra miljöproblem som hotar vattendragen. Uppskattningsvis 70 % av skräpet sjunker till bottnen, 15 % driver i land och 15 % blir kvar flytande i vattenpelaren och på ytan. Nedskräpningen har negativa konsekvenser för såväl människor som marina ekosystem både nära kusterna och ute på öppna havet. Den orsakar allvarliga skador på vattenfåglar och vattenlevande djur.

Största delen av det skräp som finns i havet är plast

Människornas levnadssätt och konsumtionsvanor har en avgörande inverkan på nedskräpningen av miljön. Så sent som under förra århundradet bestod största delen av avfallsmaterialet av metall, glas, papper och kartong, men numera består största delen av allt skräp av plast.

Den explosionsartade ökningen av plastproduktionen och tillverkningen och användningen av plastprodukter har haft en betydande inverkan på nedskräpningen. Plast är ett billigt, enkelt, lätt och ofta hygieniskt material att använda – men beklagligt nog ett mycket problematiskt skräp.

Allt plastskräp som dagens samhälle producerar sönderfaller mycket långsamt i vattendragen. Därför ökar skräpbelastningen i haven och vattendragen hela tiden, såvida man inte har ett effektivt sätt för att avlägsna skräpet och framför allt för att täppa till uppkomstkällorna.

Hurdana skräptyper finns det i vattendragen?

Skräp kan klassificeras i olika skräptyper på basis av storleken. Makroskräp är sådant skräp som har en diameter på 2,5 cm eller mer. Mikroskräp har en diameter på 0,5 cm eller mindre.

Mikroskräpet kan vidare definieras utifrån hur det uppkommit:

•  Primärt mikroskräp = litet från början, t.ex. råpellets för plaster och mikrokorn i kosmetika och tvättmedel
• Sekundärt mikroskräp = delar som brutits loss från ett större skräp, såsom söndervittrad plast, slipdamm och textilfibrer

Vilka rutter har skräpet till vattendragen?

• regnvatten
• med vinden eller med djur
• längs åar och bäckar

Människan ger upphov till allt skräp

Ämnen som härstammar från naturen, såsom vass, efterlämningar av djur eller alger, är inte skräp.

Sällskapsdjurs efterlämningar räknas däremot som skräp och naturfibrer, såsom bomull, ylle eller lin, samt modifierade trämaterial klassificeras som skräp. Sällskapsdjurens efterlämningar ska plockas bort ur naturen, och fibrer hamnar i vattendrag till exempel med tvättvatten.